• Vad fasiken gör vi med champagnen i kylen? Del 2.

    Fortsättning på föregående inlägg, som du hittar här om du missat det

    Vi lämnade sjukhuset efter Izabella lämnat blodprov för att åka hem och äta lunch. Vår läkare sa det kunde ta 1-2 dagar innan vi fick något provsvar. Först skulle provmottagningen analysera svaret och skicka det vidare till vår läkare som i sin tur skulle förmedla det till oss.

    Vi misstänkte att vi inte skulle få något besked under eftermiddagen, men Izabellas telefon var ändå nära hela tiden, fall i fall. Kvällen till ära passade vi på att måla en utomhusvägg. Ett bra tidsfördriv i väntan på besked om vi var gravida eller inte.  

    Lite färggladare efter att vi målat de bleka plankorna. Och nej, den blåa plasten är inte standard i rabatten, det är mest för att vi ska få plats mellan taggbusken och väggen. 🙂

    Dagen efter tog vi en frukost tillsammans och undrade när vi skulle få besked. Skulle det komma direkt på morgonen. När Izabella satt i något av hennes många möten? Eller kanske framåt kvällen? Eller inte alls under dagen?  

    På eftermiddagen fick vi beskedet. Blodprovet var negativt.  

    Vi var inte gravida.  

    Den alkoholfria champagnen åkte ut ur kylen och istället blev det lite tröstätande av choklad på kvällen. Idag börjar Izabella ta Provera (för att sätta igång mensen) och köra igång ytterligare en hoppfull cykel.

    Ännu en gång lämnar vi en cykel bakom oss utan att veta vad det var som gjorde att det inte ville ta sig den här gången heller. Vi är båda i vanliga fall ganska bra på att analysera situationer och processer för att se vad som går att göra bättre, men nu är vi helt utelämnade.

    13+
  • Vad fasiken gör vi med champagnen i kylen?

    I lördags, den 25:e april (cykeldag 30) när mensen var två dagar försenad enligt Natural Cycles (och Izabellas “normala” antalet dagar mellan ägglossning och mensens första dag hade passerat) hade vi bestämt oss för att ta ett graviditetstest.  

    Izabella vaknade superglad. Om det var för att det skulle bli våfflor till frukost, för att vi kvällen innan ställt in en alkoholfri champagne på kylning eller för det stundande graviditetstestet låter vi vara osagt, men vi båda hoppade förväntansfulla upp ur sängen.  

    Det är störst chans att få ett korrekt svar på ett graviditetstest om man tar det direkt på morgonen. Denna gång slog vi på stort och tog fram det digitala graviditetstestet. Det blir ju trots allt bättre bilder med det och lite roligare att se det svart på vitt. Wiihoo!!! Du är gravid!! Liksom. 

    Det gör å andra sidan att det blir väldigt tydligt negativt test också.
    Inte gravid.  

    Nähe, tack för de beskedet. Inget mer än så att tillägga? Någon anledning kanske? Något tips till nästa gång? Ingenting? Okej.  

    Vi sjönk ihop. Igen. Vi hanterade dock detta svar på testet betydligt bättre än förra gången. Och vi var väldigt glada att vi inte slösat med våra känslor genom att ta flera graviditetstest tidigare under veckan, även om man kan ta testen betydligt tidigare.  

    Men mensen hade fortfarande inte kommit, så än fanns det en liten liten liten liten strimma hopp kvar. Det är trots allt bara 99% tillförlitligt det där graviditetstestet, och om det är någon som ska hamna i 1%-gänget, så är det väl vi. Tänkte jag och försökte hålla humöret uppe. 

    Söndagen gick. Likaså måndagen. Planen var att Izabella skulle fortsätta med Prednisolon och Lutinus som om hon skulle vara gravid fram till motsatsen bevisades (att mensen kommer).  

    Tisdagen kom. Dagen som vi för tre veckor sedan bokat in med vår läkare. Vi båda var väldigt nyfikna på att ta ett ultraljud för att se hur det såg ut nu. Vad skulle vi få se? Att ägglossningen inte ens varit än? Att kroppen är redo för ny cykel men mensen bara är sen? Något annat som skulle kunna ställa till det kanske?  

    I och med det negativa graviditetstestet i lördags var vi helt säkra på att oavsett vad vi ser så kommer det inte vara något positivt.  

    Jag frågade läkaren om man kunde se om äggen tillbakabildats innan det blev ägglossning, eller om man kunde se andra tendenser till att något med ägglossningen inte stod helt rätt till.  

    Istället säger han att det ser bra ut. Slemhinnan är väldigt tjock och det kan synas en liten liten tendens till någonting som eventuellt skulle kunna vara en graviditet.  

    Ni förstår. Det var otroligt osäkert.  

    Där satt vi efter ultraljudet i läkarens soffa, tittade på varandra medan han knappade in anteckningar i datorn och undrade vad fasiken vi precis varit med om. Vi åkte dit bara för att försöka få några ytterligare ledtrådar till varför det inte vill ta sig och istället skickades vi på blodprov för att få fram om det är en graviditet eller inte.  

    Men va?!?! Kan det ens vara möjligt?  

    Taggade tog vi på oss våra jackor, gick ut i solen, ringde och bokade tid för blodprov och hoppade sedan in i bilen och körde mot sjukhuset. 

    I och med att Izabella fortsätter med medicinerna känns det väldigt dumt att hon gör det om det inte är en graviditet och sen skulle det ju vara sjukt jäkla kul om vi fick besked på att det faktiskt är en graviditet så att vi äntligen kan öppna den där välkylda alkoholfria champagnen.  

    Gaaaah! Nu får vi vänta ytterligare några dagar på svaret… 

    15+
  • Påbörja behandling med tabletter

    Vi behövde ta blodprov för att analysera sköldkörtelfunktion, äggcellsreserven och äggstockshormoner innan vi kunde påbörja vår behandling och få hjälp med att kunna bli gravida. Även en del analyser av bland annat könssjukdomar gjordes. Vi fick båda en godkänt-stämpel.

    Redan innan alla provtagningar gjorts, faktiskt redan efter första besöket hos gynekologen, fick jag, Izabella, ta de första tabletterna av ett läkemedel som heter Letrozol. Letrozol är ett läkemedel som får hypofysen i hjärnan att producera mer av de hormon som gör att det blir ägglossning. Man tar en tablett varje dag i fem dagar och sedan kommer ägglossningen fem till tio dagar senare.

    Första gången jag tog tabletterna, vid första besöket, var det för att sätta igång mensen eftersom menscykeln var så lång. Det var då inte i syfte att bli gravid utan endast för att försöka komma in i en mer normal cykellängd, och därför var det inte nödvändigt att invänta provsvar just för det.

    Efter att alla provtagningar gjorts och kommit tillbaka med bra resultat var det återigen dags att börja med tabletterna. Denna gång med förhoppningen att det skulle bli en graviditet. På menscykeldag fem påbörjades behandlingen som innebar en tablett om dagen i fem dagar. Vi är nu inne i oktober 2018.

    Vi vet inte hur alla andra gör när man får ett sådant här läkemedel men vi googlade. Som ofta när man googlar sjukdomar och läkemedel hamnar man på familjeliv.se. En sida där privatpersoner i olika chatgrupper kan skriva om olika ämnen. Nu började man verkligen förstå att man inte var ensam i detta. Det fanns väldigt många grupper om Letrozol. Till vår stora glädje var det många som blivit gravida första gången de ätit dessa tabletter.

    Redan innan besöket på familjeliv.se var hoppet på topp. Vi hade fått tillbaka bra provsvar och var nu igång med en behandling som förhoppningsvis skulle hjälpa oss. Efter besöket på familjeliv.se växte hoppet ännu mer. Kanske skulle det inte ta så lång tid ändå.

    Tiden gick och vi hade sex var varannan dag för att inte missa ägglossningen. Efter tio dagar hade ägglossningsappen fortfarande inte detekterat någon ägglossning och vi tänkte att den kanske bara var lite sen. Efter ytterligare dagar kom så ägglossningen och det var bara till att vänta.

    Mensen kom och tabletterna gav tyvärr inget positivt resultat denna gång.

    Cykeldag fem började processen med tabletterna och jakten på att pricka ägglossningen om igen. Denna gång var hoppet fortfarande stort. Kanske behövde kroppen bara lite tid på sig att komma igång efter de långa cyklerna, kanske skulle det fungera denna gång. Denna cykel visade sig bli ännu längre och det var ett faktum att tabletterna inte fungerade för oss.

    Efter vad vi läst oss till var det många som fick dubbla eller till och med trippla dosen som nästa steg i behandlingen. Det var nog med det i bakhuvudet som vi ytterligare en gång besökte gynekologen. Han tyckte dock vi svarat så pass dåligt på behandlingen att det inte var lönt att fortsätta med endast tabletterna. Istället gick vi där ifrån med en ny plan som innebar samma tabletter i fem dagar och sedan skulle vi fortsätta behandla med sprutor.

    7+
  • Spermiekontroll

    En tredjedel av de fall där man har problem med att bli gravida beror på mannen, en tredjedel på kvinnan och en tredjedel är oförklarliga. De olika problem som mannen kan ha är bland annat att inga eller få spermier produceras, att det är problem med spermiernas rörligheter och därmed förmågan att nå fram till ägget eller att det är problem med spermans struktur och sammansättning.

    Tidigt i undersökningsprocessen efter att vi fått det bekräftat att vi är ofrivilligt barnlösa bestämde gynekologen att jag skulle göra ett spermieprov. Detta för att Izabella inte skulle behöva genomgå behandlingar i onödan. För om provet skulle visa att något var fel hade alla behandlingar förutom en IVF varit i princip lönlösa. Det var väldigt skönt att veta att vi började i rätt ände och kunde efter det svaret staka ut planen framåt.

    Några har sagt man möts av ett rum med porrtidning i, eller att där är en skärm som visar något (förmodligen upphetsande). Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro på eller förvänta mig när jag gick dit.

    Tidigt på morgonen åkte jag till RMC (Reproduktionsmedicinskt centrum) i Malmö. Jag körde dit innan jobb, parkerade och tog mig upp till rätt avdelning för en drop-in-tid. Jag minns att jag funderade på hur jag skulle hantera det om jag mötte någon jag kände, för vad gjorde jag här om vi inte försökte få barn? Vid det här tillfället hade vi inte berättat för någon att vi påbörjat vår process, och vi hade knappt förstått det själva att vi var mitt inne i att söka svar på varför vi inte kunde få barn.

    För att få till ett så bra prov som möjligt var det viktigt att ha utlösning 2-4 dagar innan provet, så det var inte bara att åka dit. Vi var tvungna att planera upp dagarna innan provet skulle tas.

    Jag tog en nummerlapp och satte mig och väntade på att bli kallad. Sen blev jag visad till ett rum. Ett litet nedsläckt rum med nedrullade persienner. Det var det kalaste rummet jag sett. Vita väggar, lite halvkallt. Den enda inredningsdetaljen var en brits. Inga tidningar, ingen skärm. Möjligen att den halvslitna gardinen kunde bidra till lite mysfeeling.

    Med spermier i koppen var det bara att öppna en lucka i rummet och ställa in den. Då gick det en signal till sköterskorna att jag var klar.

    Det var en väldigt märklig känsla att göra ett spermieprov. Jag gick därifrån, satte mig i bilen och körde till jobb. Redan då undrade jag vad det var vi höll på med. Hur skulle detta sluta och vad skulle vi behöva gå genom?

    Men samtidigt var det inte alls konstigt. Förutom att det kändes väldigt märkligt att utföra provet på plats måste jag säga att allt sköttes väldigt professionellt och själva besöket i sig kändes väldigt bra. Dessutom har jag väldigt stort förtroende för vår gynekolog och kände att det här var helt rätt att göra, för att vi skulle kunna nå vårt slutmål, att bli föräldrar.

    14 dagar senare skulle samma prov genomföras. Samma procedur och nu kändes det helt plötsligt som jag hade full koll. Jag gick in och väntade, fick min uppmärkta kopp och sen var det bara att åka till jobb efter utfört prov.

    Några dagar senare ringer gynekologen till mig när jag sitter på jobb. Jag går ifrån och förbereder mig på att det är nu jag ska få beskedet. Han säger att det är positivt. Samtidigt som det är en lättnad för mig förstår jag att det kommer bli fortsatt utredning och behandlingar för Izabella.

    Men det här ska vi göra tillsammans. Och det här gör vi tillsammans!

    9+