• När hjärnan hinner ikapp hjärtat

    Ibland kommer den där känslan och insikten över mig. Jag inser hur länge det är vi hållit på med det här. Det känns som ett slag i magen och en märklig ilning går genom kroppen. Det kanske kan tyckas märkligt att jag blir överraskad av det eftersom vi lever med det hela tiden. Men kanske är det just det. Det har blivit vår vardag och en ganska naturligt onaturlig del av vårt liv. Vi springer på, månad efter månad, lite som på rutin. Såklart alltid med hoppet uppe och hjärtat i högsta grad involverat. 

    När insikten kommer är det som att hjärnan hinner ikapp. Ofta är det en händelse som sker eller en tanke som slår mig som sätter perspektiv på det hela. Det kan vara det faktum att mitt frikort tar slut inom några dagar. Jag kommer snart ha avverkar två hela år med frikort. Eftersom vi försökte ett tag innan vi gick till en läkare och att vi inte tog så mycket medicin i början av behandlingen, kommer insikten om hur lång tid som passerat.  

    Det kan även vara för att vi börjar fylla vår andra behållare för nålar och sprutor. Eller det faktum att datumet för när vi kan skicka en remiss till ivf kliniken närmar sig. Det innebär att det gått ett helt år sedan vi fick det där pluset på stickan som sen blev ett missfall.  

    Eller så beror det på att de som blev eller var gravida eller hade nyfödda barn när vi började försöka, nu väntar eller har fått sitt andra barn. Om vi hade blivit gravida direkt hade vi kunnat haft en nästan tvååring här hemma. Och vem vet, kanske hade vi också väntat vårt andra barn då. 

    2+
  • Pussla med schemat – Del 2

    Hur gick då samtalet med läkaren?  

    Jag ringde eftersom Izabella satt i möte hela dagen.  Berättade läget och sa att vi behöver komma antingen på cykeldag 8 eller cykeldag 11.  

    Eftersom det är helt omöjligt att cykeldag 3 veta hur cykeldag 9 kommer se ut så är det ännu mer omöjligt att veta hur cykeldag 11, 13, 14 eller 16 kommer vara. Därför fokuserade vi på det första. Att få komma på ultraljud cykeldag 8.  

    Det blev ett bra samtal med läkaren. Izabella skulle börja ta Letrozol. Den här gången två tabletter dagligen i fem dagar (cykeldag 4-8). Sedan ska vi in på ultraljud för att kolla äggen på cykeldag 8 precis innan vi rullar iväg till Göteborg. En resa i morgontrafiken söderut en timme för att sedan köra norrut mot Göteborg känns inte så himla jobbigt när man helt plötsligt börjar känna att man kanske inte behöver spilla bort en hel cykel.   

    2+
  • Inte denna gång heller…

    Vi hade verkligen hopp om denna gång eftersom behandlingen påminde så mycket om den behandling som vi gjorde när vi blev gravida. Det var många ägg. Och stora ägg. Vi tog nästan identisk dos medicin och cykel var lika lång. Men det ville sig inte denna gång heller och man kan ju inte annat än fundera på vad som hände då det gick. Vad var det vi gjorde då och vad har vi aldrig lyckats återskapa?

    Det känns som att vi provat det mesta nu. Vi har tagit lite hormoner. Vi har tagit mycket hormoner. Vi har försökt utan några hormoner alls. Låtit kroppen vila mellan behandlingar. Kört på med behandling efter behandling. Vi har provat med Gonal-f. Vi har provat med Menopur.  

    Var det bara en på miljonen att det gick den gången eller vad är det egentligen som gör att en befruktning lyckas eller inte? Ibland känns livet helt enkelt bara så orättvist. Samtidigt som någon blir oplanerat gravid och gör abort väntar någon sitt tionde barn. Och här står vi kvar och kämpar med mängder av behandlingar. Men det är väl detta som är livet. Upp- och nedgångar och massor av händelser som vi inte kan styra över. Och mitt i allt har vi trots allt varandra och vi är friska i övrigt. Man kan helt enkelt inte få allt och det gäller att njuta av det man faktiskt har!

    4+
  • Tidigt graviditetstest

    Vi har mer eller mindre kommit överens om att vi inte bryr oss om att ta tidiga graviditetstest. Det enda som kan hända är att vi blir osäkra. Är det negativt kan det ändå vara ett positivt längre fram. Det kan bara vara så att hCG-hormonet som ger utslag på graviditetstestet inte är högt nog tidigt. Därför känns det inte meningsfullt att ta tidiga graviditetstest.  

    Men den här gången var det annorlunda. Vi var nyfikna och vi var väldigt hoppfulla, för att inte säga säkra. Säkra på att det den här gången skulle vara positivt. Jag har fått känslan av att Izabella upplever det annorlunda och reaktionen på behandlingen känns bra denna gång. Allt pekar helt enkelt på ett positivt test. Så vi tog ett tidigt graviditestest från Clearblue, som ska kunna detektera graviditet så tidigt som sex dagar innan missad mens.

    Jag vet inte om det hade varit bäst att fortsätta vara ovetandes och hoppfulla eller nu osäkra och lite mer neutralt negativa i vår förväntan.  

    Det blev ett negativt test.  

    Jag är dock så pass säker på att det kommer fungera den här gången så jag var ytterst tveksam till att graviditetstestet verkligen visade ingenting. Jag vände och vred för att se om det verkligen inte fanns en strimma av en positiv linje. Men nja, jag fick anstränga mig för att övertyga mig själv om att där eventuellt var ett streck.  

    Clearblue tidigt graviditetstest
    När jag tagit bilden och tittade på den insåg jag att det var ännu svårare att övertyga mig om att där var ett streck.

    Men än är hoppet inte över. Det finns trots allt lite chans att det helt enkelt bara är så att hormonet just nu är för lågt för att detekteras. Nu hoppas vi att kroppens signaler på att det skulle vara annorlunda stämmer och att det tidiga graviditetstestet bara var missvisande. 🙂

    5+
  • Som att springa ett lopp

    Ibland kan jag känna att det är som att vi springer ett lopp. Ett lopp som vi trodde skulle vara några 100 meter eller kanske någon kilometer. Ett lopp som vi började hoppfulla och med pigga ben. Detta lopp har visat sig vara längre än vi någonsin vågat tänka. Loppet handlar inte längre om att sätta något rekord eller ta sig i mål på en viss tid. Vi vill bara komma i mål överhuvudtaget.  

    Det visade sig vara ett lopp där alla är med under olika förutsättningar och där loppet är olika långt för alla deltagare. Vissa hinner inte ens påbörja uppvärmningen, vissa springer några kilometer, vissa springer det långa loppet vid vår sida och vissa tar sig aldrig i mål. Loppet genomförs under olika förutsättningar där vissa har fått tag i en cykel och vissa i en Ferrari. Vi har inte hittat vårt hjälpmedel än och har ännu bara våra ben att springa med.  

    Vissa har hunnit springa om oss och gå i mål flera gånger medan vi inte ens fått en skymt av mållinjen. För oss är det ett lopp där mållinjen hela tiden flyttas fram och sträckan känns oändligt lång.   

    Det enda vi vet är att en dag kommer loppet vara över. Vi kan bara hoppas att det är för att vi nått målet, för då vet vi att priset kommer vara värt allt kämpande.  

    11+