• Vad kostar en IVF?

    Vi tänkte i detta inlägg försöka bringa lite klarhet i vad det faktisk kostar att genomföra en IVF på en privatklinik. 

    Det hela börjar med en läkarkonsultation som kostar 1.500. Det var detta besök vi hade inbokat som vi avbokade. Under denna läkarkonsultation skulle vi ha haft med oss journaler över våra tidigare behandlingar samt resultat från de undersökningar vi gjort.  

    Om man kommer till en privatklinik utan att tidigare genomfört en utredning för att undersöka vad infertiliteten kan bero på och inte vill göra detta via landstinget, får man bekosta dessa undersökningar själv. Ett spermieprov kostar då 3.000 kronor, blodprov 250-600 kronor per prov, ultraljud 1.600 kronor och kontrastundersökning av passage i äggledare 3.500 kronor. Alla dessa undersökningar har vi redan genomfört genom landstingsfinansierad läkarvård (även om vi gjort det på remiss från en privat läkare) vilket hade gjort att vi sluppit dessa kostnader ifall vi väljer att gå vidare med IVF på privatklinik. Anledningen till att man skulle välja att göra detta privat trots att det går att få finansierat är på grund av kötider och att man av någon anledning kanske inte är berättigad att få det finansierat. Tillexempel på grund av ålder, tidigare graviditet eller att man har barn sedan innan.  

    Efter konsultation och alla prover är vi framme vid själva IVF-behandlingen. Vad denna kostar beror på kvinnans ålder. Det finn ett pris om kvinnan är under 35 år, ett lite högre om hon är mellan 35-38 år och ytterligare ett högre pris om hon är mellan 39-41 år. Även vilket “paket” man väljer att köpa påverkar priset. Man kan välja att köpa paket om ett eller tre behandlingar.  

    Varje behandling innehåller: 

    • Hormonbehandling 
    • Äggplock 
    • Befruktning 
    • Nedfrysning om möjligt 
    • Så många insättningar som man fått befruktade nedfrusna ägg 

    För oss som är i kategorin under 35 år skulle det kosta 36.000 kronor att köpa en behandling och 66.000 kronor att köpa tre. Om vi skulle välja att köpa ett paket om tre behandlingar och bli gravida under första behandling är det inte möjligt att spara de andra behandlingarna till ett syskonförsök  och vi får inte heller pengarna tillbaka. Att det är en så stor skillnad (48.000 kronor) mellan att köpa tre enkelbehandlingar och att köpa paketet med tre behandlingar gör detta val lite krångligt.  

    Vid en lyckad graviditet kan man välja att frysförvara de embryon som eventuellt finns kvar för möjlighet att sätta in embryot i ett kommande syskonförsök. Det innebär att om man skulle behöva hjälp även med ett framtida syskon behöver man inte genomföra en hel IVF med hormonbehandlingar och äggplock utan kan sätta in de befruktade embryot. Att frysförvara embryon kostar under det första året 4.000 kronor och sedan 3.000 kronor per år. Enligt ny lagstiftning från 2019 får ett embryo sparas i frysen i tio år, jämfört med tidigare fem år. Om man kommer fram till att man vill prova att sätta in ett embryo som man har i frysen kostar det 18.000 kronor.  

    Något som är värt att tillägga när vi pratar om att försöka få ett syskon är att landstinget endast finansierar ett barn. Det innebär att om vi väljer att genomföra en privat IVF och skulle lyckas få ett barn, är vi inte berättigade landstingsfinansierad IVF om vi skulle behöva genomgå IVF för att få ett syskon. Man är via landstinget endast berättigade tre försök och om dessa inte skulle lyckas och man vill fortsätta med fler försök får dessa bekostas själva, även om man inte har något barn över huvud taget. Däremot skulle vi vara berättigade tre försök via landstinget om vi inte skulle lyckas bli gravida via en privat IVF.  

    För oss skulle det innebära mellan 40.000 till 70.000 kronor att ens få försöka bli gravida genom en privat IVF. Pengar som alla dagar hade varit värt det men som inte kan garantera någonting. 

    Ni som gjort IVF, har ni bekostat det själva eller fått det finansierat?

    10+
  • Högkostnadsskydd

    Mycket har vi lärt oss under denna period. Bland annat om det svenska skyddsnätet vad gäller kostnader för sjukvård och läkemedel. Aldrig tidigare har jag varit så tacksam för den skatt jag betalar och det svenska högkostnadsskyddet, som när jag fick höra priset på den medicin jag i perioder tagit dagligen. I skrivande stund är vi inne på vårt andra högkostnadsskydd för både sjukvård och läkemedel. Senast lyckades vi faktiskt spara ihop till båda högkostnadsskydden på bara en vecka, en bedrift i sig tycker jag! 

    Vi har båda tack och lov varit väldigt skonade från sjukdom och olycksfall och därför inte personligen kommit kontakt med systemet tidigare. Här kommer därför en liten sammanfattning från 1177.se om hur systemen fungerar.  

    Högkostnadsskyddet för sjukvård innebär att man betalar sammanlagt högst 1.150 kronor för läkarbesök under en period på tolv månader. Perioden börjar räknas vid första besök, oavsett när under året det görs. När summan är uppnådd får man ett så kallat frikort som gäller under resten av tolvmånadersperioden. Under den perioden betalar man inget för sina besök. När tolv månader har gått börjar man betala igen för besöken tills beloppet är uppnått igen.  

    Högkostnadsskyddet för receptbelagda läkemedel innebär att man betalar högst 2.350 kronor under en period på tolv månader räknat från det första köpet. Man betalar fullt pris upp till 1.175 kronor och därefter träder rabattsystemet in. Först betalar man 50% upp till 1.709 kronor, sedan 25% upp till 2.190 kronor och sedan 10 % upp till 2.350 kronor. Därefter betalar man inget för sina läkemedel under resterande tolvmånadersperiod.  

    Bild från Izabellas högkostnadsskydd för läkemedel.

    Att vi kom upp i avgiftstaken för båda högkostnadsskydden på en vecka innebar att vi gjorde fler än fyra läkarbesök och att vi hämtat ut läkemedel för över 5.767 kronor. Den veckan kostade oss 3.500 kronor, men det gav oss också att alla läkemedel och alla läkarbesök är kostnadsfria för de resterande 51 veckorna av 12-månadersperioden. Något vi är väldigt tacksamma för eftersom registerutdraget på Izabellas konto för högkostnadsskydd visar att vi hämtat ut läkemedel för 25 500 kronor under de senaste 15 månaderna.  

    Så stort tack till det svenska systemet för högkostnadsskydden och för att vi inte behöver lägga dessa summor varje månad! 

    7+
  • Ägglossningstester under lång tid

    Redan innan vi själva hunnit googla hur man egentligen gör om man vill optimera sina chanser till att bli gravida informerade vår fertilitetsapp att den rekommenderade att vi skulle ta ett ägglossningstest. Dagen efter stod vi på apoteket, framför de förvånansvärt dyra testerna. Vi slog till på ett tiopack direkt och gick hem för att kissa på stickan.

    Vi vill minnas att vi var någonstans runt menscykeldag 16. Menscykeln börjar räknas från menstruationens första dag och därefter fortsätter man att räkna alla dagarna fram till nästa menstruation börjar. Som sagt i förra inlägget är en menstruationscykel vanligtvis runt 30 dagar. Tidpunkten för ägglossning varierar också och infaller omkring 12 – 16 dagar innan nästa menstruation börjar. Vi borde alltså närma oss ägglossning.

    Från det att mensen tagit slut ökar produktionen av ett hormon i hypofysen i hjärnan. Detta hormon gör att ägget mognar i äggstocken. I takt med att dessa hormon frigörs, ökar ägglossningshormonet LH (Luteiniserande hormon). Det är detta som gör det möjligt att ta ägglossningstest för att ta reda på när ägglossning ska ske, då det är detta ämne som ägglossningstesterna reagerar på. Ägglossningshormonet LH har ökad koncentration cirka 24- 36 timmar före ägglossning och genom att kartlägga när LH-koncentrationen är som högst kan man ta reda på när befruktning kan ske.

    Genom att ta ett test vid samma tid varje dag kan man se om det sker en ökning av LH. Detta genom att strecket för testzonen blir starkare och starkare. Först när det är lika starkt eller starkare än strecket för kontrollzonen är det ett positivt resultat, och man kan förvänta sig en ägglossning.

    Varje eftermiddag togs ett test. Alltid med ett svagt streck för testzonen. Efter en googling hade vi fått tipset att klistra upp varje teststicka på ett papper och skriva datum. På så sätt skulle man enkelt kunna se när det skedde en förändring i styrkan på strecket. Sagt och gjort. Dag för dag ökade antalet stickor på pappret. Någon dag ökade streckets styrka, för att dagen efter minska igen. Var och varannan dag skiftades mellan hoppet om att ägglossningen var på gång till osäkerheten kring varför styrkan minskade utan att nå kontrollzonens styrka. Tiopacket minskade snabbt och det stod klart vi behövde fler paket.

    Så fortsatte det fram till ägglossning på dag 52, 36 ägglossningstest senare. Efter detta var vi lite fundersamma över den långa cykeln som till slut blev 64 dagar lång, eftersom den vanligtvis borde vara runt 30 dagar. Samtidigt hade vi läst att menscykel kunde vara lite oregelbunden när man slutat med p-piller. Det var ju trots allt under lång tid jag tagit hormoner, så det var kanske inte konstigt att kroppen behövde tid. Och hoppet levde ju trots allt, vi hade tajmat ägglossningen.

    Mensen kom och en ny cykel var på gång. När denna fortsatte och fortsatte och fortsatte till dag 67 kunde vi inte längre skylla allt på de där p-pillren. Efter ett samtal med en fin vän som varit i samma sits hade vi ett nummer till en gynekolog.

    Någonstans här var projektet “skaffa barn” igång på riktigt. Ett projekt som bara börjat och som skulle lära oss otroligt mycket. Både om våra kroppar och om varandra. För om det finns något positivt med denna resa är det att banden mellan oss bara blir starkare och starkare för varje dag som går.

    10+
  • Ägglossningscykeln

    En gång i månaden har kvinnor mens i en vecka. Det är väl det man som kille känner till om menscykeln i tidig ålder. Med tiden lär man sig lite mer. Att mensen kanske bara pågår några dagar.

    När man är ung lär man sig också att man måste skydda sig. Vid alla tillfällen när man har sex. Vill du inte bli gravid ska du skydda dig. Men att det under 80-90% av dagarna i en månad inte går att bli gravid oavsett skydd eller inte är det ingen som berättar. Jag kände i alla fall inte till att det mer eller mindre bara är ett till tre dygn i varje cykel (som i vårt fall varat allt mellan 27 till 67 dagar) som det är som störst chans att bli gravid.


    Innan vi halkar in på de mer avancerade delarna av en ägglossningscykel som vi fått grotta ner oss i tänkte vi förmedla lite av den fakta vi läst oss till som lägger grunden för kunskap om ägglossning.

    När en flicka föds bär hon redan på alla ägg som hon någonsin kommer att ha. Kroppen producerar inga nya ägg under sin livstid. Faktum är att hon hade som flest antal ägg när hon fortfarande låg i mammans livmoder: ett 20 veckor gammalt flickfoster har runt sju miljoner ägg. När hon föds har antalet minskat till cirka två miljoner, och när hon når puberteten och börjar menstruera återstår mellan 300 000 och 500 000 ägg. Antalet ägg minskar hela tiden, vilket är helt naturligt, och det är anledningen till att en kvinnas fertilitet minskar med ökad ålder. Detta till skillnad från mannens produktion av spermier som från puberteten bildar cirka 100 miljoner spermier per dygn.

    Ägglossning startar i samband med att puberteten infaller och tjejen får sin förta mens. Perioden mellan mensens första dag och nästa mens första dag kallas menscykel. Menscykeln brukar vara mellan 21 och 35 dagar, med ett normalvärde runt 30 dagar.

    Efter mensen ökar produktionen av ett hormon i hjärnan. Hormonet påverkar äggstockarna och gör att ägget mognar inne i sin blåsa i äggstocken. I äggblåsan bildas östrogent hormon.

    När äggblåsan brister lossnar ägget. Äggblåsan omvandlas till en gulkropp. Gulkroppen tillverkar hormoner. Det viktigaste hormonet är gulkroppshormon eller progesteron. Det får slemhinnan i livmodern att växa till och förbereda sig för att ta emot det befruktade ägget.

    Ett moget ägg lossnar från äggstocken och glider ner i äggledaren där det kan bli befruktat av en spermie. Väl här har ägget möjlighet att bli befruktat under ett dygn. Spermien kan antingen redan finnas i äggledaren när ägget kommer eller så kan det komma under detta dygnet.

    Även om ett ägg skulle bli befruktat behöver det inte betyda att det blir en graviditet. Många befruktade ägg leder nämligen aldrig till graviditet och många graviditeter resulterar i missfall så tidigt att de inte blivit upptäckta. Statistiskt sett leder endast 30 procent av äggen som lossnar vid ägglossning till en graviditet. Ungefär 20 procent slutar i ett missfall innan graviditeten konstaterats, 20 procent till missfall efter att det konstaterats och 30 procent av äggen blir aldrig befruktade.

    Man brukar säga att chansen att bli gravid ligger runt 25 procent varje månad om man försöker bli gravid och har sex vid ägglossning. Av de som försöker bli gravida har ungefär hälften blivit gravida under de första 2-3 månaderna. 80 procent har blivit gravida inom 6 månader och ca 90 procent inom 1 år. För 5 procent tar det över två år att bli gravid. Det är vanligt att man söker hjälp om man inte blivit gravida inom 1-2 år.

    Om inget ägg har blivit befruktat och fastnat i slemhinnan behövs inte gulkroppen längre. Då skrumpnar den och mängden gulkroppshormon sjunker. Det är signalen som får slemhinnan att skrumpna ihop och stötas ut som en blödning, en mens.

    Detta pågår varje månad tills kvinnan kommer in i klimakteriet, med uppehåll i samband med graviditet. Klimakteriet infaller när äggen har tagit slut eftersom äggstockarna upphör att producera östrogen.

    10+