• När hjärnan hinner ikapp hjärtat

    Ibland kommer den där känslan och insikten över mig. Jag inser hur länge det är vi hållit på med det här. Det känns som ett slag i magen och en märklig ilning går genom kroppen. Det kanske kan tyckas märkligt att jag blir överraskad av det eftersom vi lever med det hela tiden. Men kanske är det just det. Det har blivit vår vardag och en ganska naturligt onaturlig del av vårt liv. Vi springer på, månad efter månad, lite som på rutin. Såklart alltid med hoppet uppe och hjärtat i högsta grad involverat. 

    När insikten kommer är det som att hjärnan hinner ikapp. Ofta är det en händelse som sker eller en tanke som slår mig som sätter perspektiv på det hela. Det kan vara det faktum att mitt frikort tar slut inom några dagar. Jag kommer snart ha avverkar två hela år med frikort. Eftersom vi försökte ett tag innan vi gick till en läkare och att vi inte tog så mycket medicin i början av behandlingen, kommer insikten om hur lång tid som passerat.  

    Det kan även vara för att vi börjar fylla vår andra behållare för nålar och sprutor. Eller det faktum att datumet för när vi kan skicka en remiss till ivf kliniken närmar sig. Det innebär att det gått ett helt år sedan vi fick det där pluset på stickan som sen blev ett missfall.  

    Eller så beror det på att de som blev eller var gravida eller hade nyfödda barn när vi började försöka, nu väntar eller har fått sitt andra barn. Om vi hade blivit gravida direkt hade vi kunnat haft en nästan tvååring här hemma. Och vem vet, kanske hade vi också väntat vårt andra barn då. 

    2+
  • Alla dessa biverkningar

    Inte nog med att jag ska komma ihåg att ta alla mediciner. De medför även en del biverkningar. Ur det avseende är dagarna efter mensen, när mensvärken försvunnit, de bästa dagarna. Då behöver jag varken tänka på att några sprutor ska tas eller är speciellt påverkad av biverkningar.

    Jag tänkte i alla fall berätta lite om de biverkningar som jag upplever av medicinerna. Det är ju så klart högst individuellt hur man påverkas och detta är hur jag upplever det.  

    Vi börjar med de läkemedlen jag tar för att äggen ska växa. Oftast Menopur men jag har även tagit Gonal-f flera gånger. Båda dessa tas som sprutor och förutom att det såklart sticker till när jag tar dem kan de svida en del i sticket efteråt. Jag upplever att Menopur svider lite mer än Gonal-f men det brukar lägga sig ganska fort. Hur de känns upplever jag beror på var man träffar när man tar sprutan. Ibland kan jag känns direkt när jag tar den att det kommer göra ont ett tag efter.

    Några gånger, dock väldigt få, har jag lyckats träffa vad jag tror är ett blodkärl och då kan det se ut så här några dagar efter. Kan meddela att jag då tar resten av sprutorna på andra sidan… 

    Förutom själva sticket upplever jag att jag blir svullen och öm över magen. Det beror på att det ofta är lite fler ägg som växer än vid en vanlig cykel. Även brösten kan bli väldigt ömma.  

    Jag har aldrig påverkats speciellt mycket psykiskt av hormoner och upplever att jag inte påverkas av det så mycket under behandlingen heller. Men det kanske Andreas kan svara bättre på, vi kanske har helt olika syn på detta… 😉

    En av de mer signifikanta biverkningarna är tröttheten. Det är dock svårt att veta vilken av medicinerna det beror på då det är en uttalad biverkning för många av dem. Jag upplever i alla fall att jag blir extra trött när jag tar Prednisolon, som är ett kortison. Av denna upplever jag även att jag blir svullen. Då inte endast över magen utan över hela kroppen vilket beror på att kroppen samlar på sig vätska när man tar denna medicin.  

    En medicin med tråkiga biverkingar, eller det kanske inte är en direkt biverkning egentligen men som jag tycker är jobbig är Lutinus. Alla som någonsin tagit Lutinus vet nog precis vad jag ska ta upp nu. Lutinus är en vaginal tablett som jag tar efter ägglossning fram till mens, eller om vi skulle lyckas bli gravida under första delen av graviditeten. Den tas två gånger om dagen och det blir orimligt kladdigt av den. Under hela dagen går man runt med en kladdig och äcklig känsla och precis när det börja lägga sig ska nästa tablett tas. Helt hopplöst och kanske därför den jobbigaste av alla mediciner.  

    Jag har vid ett tillfälle råkat ut för en lite allvarligare biverkning. Det var under en cykel då väldigt många ägg växt och jag råkade ut för en så kallad överstimulering. Magen svullnade upp otroligt mycket och jag gick från en platt mage till att se ut att vara i sjunde månaden. Det gjorde väldigt ont i magen och inga kläder gick att få på. Detta resulterade i några dagars sjukskrivning innan jag kunde gå tillbaka till jobb igen. Den sista frågan jag ville få var om jag var gravid så väl tillbaka på jobb försökte jag gömma mig i pösiga kläder.

    Några dagar hemma kändes dock som en liten uppoffring när en överstimulering kan leda till att man behöver bli inlagd på sjukhuset.   

    Jag till vänster ca 10 dagar efter ägglossning och svullnaden är, tro det eller ej, på väg tillbaka. Jag till höger är drygt 2 veckor senare.

    Kort sagt upplever jag några biverkningar men efter att ha läst bipacksedeln till de olika medicinerna känner jag att det skulle kunna varit så mycket värre. Så på det stora hela, med tanke på hur mycket mediciner det är, är det inte så farligt. 

    9+