• Alla dessa biverkningar

    Inte nog med att jag ska komma ihåg att ta alla mediciner. De medför även en del biverkningar. Ur det avseende är dagarna efter mensen, när mensvärken försvunnit, de bästa dagarna. Då behöver jag varken tänka på att några sprutor ska tas eller är speciellt påverkad av biverkningar.

    Jag tänkte i alla fall berätta lite om de biverkningar som jag upplever av medicinerna. Det är ju så klart högst individuellt hur man påverkas och detta är hur jag upplever det.  

    Vi börjar med de läkemedlen jag tar för att äggen ska växa. Oftast Menopur men jag har även tagit Gonal-f flera gånger. Båda dessa tas som sprutor och förutom att det såklart sticker till när jag tar dem kan de svida en del i sticket efteråt. Jag upplever att Menopur svider lite mer än Gonal-f men det brukar lägga sig ganska fort. Hur de känns upplever jag beror på var man träffar när man tar sprutan. Ibland kan jag känns direkt när jag tar den att det kommer göra ont ett tag efter.

    Några gånger, dock väldigt få, har jag lyckats träffa vad jag tror är ett blodkärl och då kan det se ut så här några dagar efter. Kan meddela att jag då tar resten av sprutorna på andra sidan… 

    Förutom själva sticket upplever jag att jag blir svullen och öm över magen. Det beror på att det ofta är lite fler ägg som växer än vid en vanlig cykel. Även brösten kan bli väldigt ömma.  

    Jag har aldrig påverkats speciellt mycket psykiskt av hormoner och upplever att jag inte påverkas av det så mycket under behandlingen heller. Men det kanske Andreas kan svara bättre på, vi kanske har helt olika syn på detta… 😉

    En av de mer signifikanta biverkningarna är tröttheten. Det är dock svårt att veta vilken av medicinerna det beror på då det är en uttalad biverkning för många av dem. Jag upplever i alla fall att jag blir extra trött när jag tar Prednisolon, som är ett kortison. Av denna upplever jag även att jag blir svullen. Då inte endast över magen utan över hela kroppen vilket beror på att kroppen samlar på sig vätska när man tar denna medicin.  

    En medicin med tråkiga biverkingar, eller det kanske inte är en direkt biverkning egentligen men som jag tycker är jobbig är Lutinus. Alla som någonsin tagit Lutinus vet nog precis vad jag ska ta upp nu. Lutinus är en vaginal tablett som jag tar efter ägglossning fram till mens, eller om vi skulle lyckas bli gravida under första delen av graviditeten. Den tas två gånger om dagen och det blir orimligt kladdigt av den. Under hela dagen går man runt med en kladdig och äcklig känsla och precis när det börja lägga sig ska nästa tablett tas. Helt hopplöst och kanske därför den jobbigaste av alla mediciner.  

    Jag har vid ett tillfälle råkat ut för en lite allvarligare biverkning. Det var under en cykel då väldigt många ägg växt och jag råkade ut för en så kallad överstimulering. Magen svullnade upp otroligt mycket och jag gick från en platt mage till att se ut att vara i sjunde månaden. Det gjorde väldigt ont i magen och inga kläder gick att få på. Detta resulterade i några dagars sjukskrivning innan jag kunde gå tillbaka till jobb igen. Den sista frågan jag ville få var om jag var gravid så väl tillbaka på jobb försökte jag gömma mig i pösiga kläder.

    Några dagar hemma kändes dock som en liten uppoffring när en överstimulering kan leda till att man behöver bli inlagd på sjukhuset.   

    Jag till vänster ca 10 dagar efter ägglossning och svullnaden är, tro det eller ej, på väg tillbaka. Jag till höger är drygt 2 veckor senare.

    Kort sagt upplever jag några biverkningar men efter att ha läst bipacksedeln till de olika medicinerna känner jag att det skulle kunna varit så mycket värre. Så på det stora hela, med tanke på hur mycket mediciner det är, är det inte så farligt. 

    9+
  • 50% extra i ren förhoppning

    Efter 3 dagar med Menopur var förväntningarna och förhoppningarna höga. Hur många millimeter skulle ägget, eller äggen, ha växt? Hur många skulle det vara? Skulle det vara många stora? 

    Jag gissade på 15 millimeter. I den gissningen ska jag väl säga det låg en stor del förhoppning. Hur realistiskt det var det vet jag inte, men jag hoppades. Tänk om jag kunde hoppas och önska så mycket så att det skulle ploppa fram ett stort och fint ägg som ville bli befruktat? Så det var lika bra att hoppas högt. 

    Det visade sig att det var ett ägg som var 12 millimeter och 2 ägg som var 10 millimeter. Man får väl se det som att jag la på 25-50% i ren förhoppning.  

    Ordinationen blev därefter ytterligare två dagar med Menopur för Izabella, så att de ägg som hade växt till sig skulle fortsätta utvecklas.  

    Två dagar senare var det så dags igen. En fantastisk läkare ordnar så att vi kan komma ner på en söndag.  

    På ett sätt får vi säga att vi är lyckligt lottade som har den kontakten vi har med vår läkare, och att han är så fantastisk på att ställa upp för oss.  

    Jag hoppades idag på minst 18 millimeter. Realisten i mig hade nog kommit in och tryckt ner det annars ännu högre måttet.  

    Två ägg på 17 millimeter och en glad läkare! Det här kommer bli bra sa han! Vi skulle köra vidare med att ta en spruta till och återbesök imorgon måndag.  

    När vi ändå var i Malmö och skulle hämta ut mer Menopur passade vi även på att hämta ut sprutan för ägglossning, så att Izabella skulle slippa göra det själv någon av de närmsta dagarna.  

    Glada åkte vi hem. Glada för att det ser hoppfullt ut. Glada för att vår läkare är så positiv och glad för oss. Glada för att vi denna gång väldigt smidigt hittade medicinen vi behövde. 

    6+
  • Nu är vi igång! – Jakten på Menopur

    När Izabellas mens så äntligen (ja, äntligen. I det här fallet var det äntligen) kom efter drygt 7 veckor bestämde vi att vi ändå skulle börja försöka igen efter ”sommaruppehållet” och inte vänta en cykel till.

    Hon började med en tablett Letrozol dagligen i fem dagar, från cykeldag 4 fram till och med cykeldag 8. På cykeldag 9 gjorde vi ett besök hos vår läkare för att se hur äggen såg ut genom ultraljud. Någon gång då och då har vi turen att han håller till i sin mottagning i Helsingborg och vi får mycket närmare till honom. Den här gången var en sådan.

    Klockan 9 var vi inne hos honom. Äggen såg väldigt bra ut. Många små som vi känner har potential. Izabella blev ordinerad 3 dagar i rad med 150 enheter Menopur.

    Menopur är en spruta som inte är allt för vanlig, och inte allt för lätt att få tag på. Skulle det visa sig. Vi var snabbt klara hos läkaren och kom ut på stan innan alla apotek hade öppnat, men vi tog det som var öppet. Ingen Menopur.

    Apotekaren letade hos sina närliggande apotek men kunde inte hitta.

    Vi tog oss upp till sjukhuset. Vi tänkte att om det är något apotek som har så är det det. Men nä. Inte där heller. Det visade sig att det närmsta var i Malmö.  Han ringde apoteket i Malmö och la undan ett paket Menopur åt oss.

    Jag släppte av Izabella hemma och körde vidare ner mot Malmö. Hann hitta en parkering och gå ut och börja leta efter apoteket jag skulle till innan telefonen ringde.

    Det var apoteket. Som ville meddela att det hade blivit fel. Det fanns ingen Menopur hos dem.

    Letandet gick vidare.

    Hos nästa apotek berättade jag att jag var där för att hämta ut medicin åt min fru. Jag var beredd på att hon skulle svara tyvärr, vi har inte den på lager. Men döm om min förvåning och glädje att det faktiskt fanns ett paket Menopur.

    Med glada steg gick jag där ifrån och skickade bild på det stora fyndet till Izabella. Äntligen.

    Vid ett var jag hemma igen. Hur onödigt det än kändes så är det inget som är viktigare eller mer prioriterat än att verkligen hitta den medicin Izabella behöver. Och jag är så glad att jag får lov att hämta ut medicinen åt henne, så att hon inte behöver göra allt själv.

    Men nu är vi i alla fall igång med behandlingen för denna cykel.

    10+
  • Med så lite hormon som möjligt

    Så kom måndagen och det var ännu en gång dags att köra ner till Malmö. Vi lämnade i god tid eftersom vi var osäkra på hur mycket trafik det skulle vara på motorvägen och i Malmö, eftersom det var rusningstid. Trafiken visade sig dock vara lugn och vi var på plats tio minuter innan vårt läkarbesök. Vi var de första patienterna för dagen och vår läkare var på plats så vi kunde komma in på en gång. Tio minuter senare, alltså tiden då vi egentligen skulle haft vårt läkarbesök, var vi klara och kunde lämna Malmö igen.  

    Besöket visade att ett ägg växt lite till och var nu runt 16 mm. Fortfarande inte tillräckligt stort för ägglossning. På slemhinnan kunde vi, eller ja vår läkare, se att det inte var någon ägglossning på gång. Det är ganska intressant det där med ultraljud. Efter att ha sett mina äggblåsor växa varje månad skulle jag nog själv kunna göra en bedömning av dess storlek och nästintill kunna säga vilken medicin som skulle kunna vara rimlig. Men den där slemhinnan förstår jag mig inte alls på och har svårt att tyda den.  

    Vi beslutade att prova två dagar till med dubbel dos Letrosol. För första gången bestämde vi även att vi skulle låta bli att ta Orgalutran, sprutan som gör att äggen inte släpper. Det innebar att vi kunde lämna Malmö utan att behöva åka inom ett apotek.  

    Efter ytterligare två dagar med Letrosol hoppade vi ännu en gång in i bilen för att ta oss till ett läkarbesök i Malmö. Även denna gång flöt trafiken på bra och vi var inne hos läkaren före utsatt tid. Undersökningen visade att ägget hade fortsatt växa och uppmätte nu 22 mm. Slemhinnan bestod av tre streck, där våra otränade ögon bara kunde se ett, vilket indikerar att ägglossning är på gång.  Det var faktiskt en fin stund när vi stod alla tre och tittade på det ägg som skulle kunna utvecklas till vårt barn. Vi lyckliga över att ha ett ägg och vår läkare lycklig över att den nya experimentella behandlingen med endast Letrosol fungerat. Dessutom hade endast ett ägg växt vilket ska vara det mest optimala.  

    Vi bestämde att fortsätta vår metod med att använda så lite hormon som möjligt. Eftersom slemhinnan indikerade att ägglossning var på gång beslöt vi oss för att inte ta någon spruta för ägglossning utan låta kroppen sköta sitt. Dessutom hade faktiskt vår app, Natural Cycles, där vi registrerar temperaturen, uppmärksammat oss på att det snart är ägglossning. Så förhoppningsvis släpper vårt ägg inom några dagar.

    Nu får vi bara hålla tummarna för att ägget är av bra kvalitet. Något man inte kan se på ultraljud.

     

    8+
  • Vi provar något nytt

    Dag nio och dags för cykelns första läkarbesök. Ultraljudet visade bara små ägg. Det största var endast 11 mm stort. Äggen behöver vara cirka 20 mm för ägglossning ska kunna ske.  

    Detta är ganska intressant med kroppen. Vi har under de två senaste cyklerna tagit exakt samma medicin som vi tog denna cykel. Skillnaden är att vid de två senaste cyklerna har minst ett ägg varit betydligt större på dag nio än vad det var idag. Och det finns ingen förklaring till varför. Det är detta som gör det så svårt att behandla.

    Vi tror att vi har hittat en metod som fungerar men helt plötsligt reagerar kroppen annorlunda och vi är tillbaka på ruta ett.  

    Denna gång ska vi i alla fall prova en ny taktik. Samma medicin som jag tagit de senaste fem dagarna ska jag ta ytterligare två dagar, vilket betyder dubbeldos Letrozol lördag och söndag. På måndag ska vi ner till Malmö igen och se om äggen växt.  

    Att vi “bara” skulle ha Letrozol idag gjorde att vi endast behövde besöka ett apotek då dessa tabletter ofta finns att få tag på. Det brukar vara sprutorna som är svåra att få tag på. Dels är de dyra och dels ska de förvaras i kyl.

    Att vi sen är inne på den tredje tillverkaren av Letrozol är en annan femma. Så länge substansen är den samma tar vi det vi får tag på.

    Vill ni följa med mer live under hela denna cykelns behandlingar och turer så är vår tanke att vi ska hålla er uppdaterade på Instastories. Med inlägg som t.ex. ovan.
    Följ spermienochegget på Instagram, så kan ni hänga med.
    4+