• Ägglossningstester under lång tid

    Redan innan vi själva hunnit googla hur man egentligen gör om man vill optimera sina chanser till att bli gravida informerade vår fertilitetsapp att den rekommenderade att vi skulle ta ett ägglossningstest. Dagen efter stod vi på apoteket, framför de förvånansvärt dyra testerna. Vi slog till på ett tiopack direkt och gick hem för att kissa på stickan.

    Vi vill minnas att vi var någonstans runt menscykeldag 16. Menscykeln börjar räknas från menstruationens första dag och därefter fortsätter man att räkna alla dagarna fram till nästa menstruation börjar. Som sagt i förra inlägget är en menstruationscykel vanligtvis runt 30 dagar. Tidpunkten för ägglossning varierar också och infaller omkring 12 – 16 dagar innan nästa menstruation börjar. Vi borde alltså närma oss ägglossning.

    Från det att mensen tagit slut ökar produktionen av ett hormon i hypofysen i hjärnan. Detta hormon gör att ägget mognar i äggstocken. I takt med att dessa hormon frigörs, ökar ägglossningshormonet LH (Luteiniserande hormon). Det är detta som gör det möjligt att ta ägglossningstest för att ta reda på när ägglossning ska ske, då det är detta ämne som ägglossningstesterna reagerar på. Ägglossningshormonet LH har ökad koncentration cirka 24- 36 timmar före ägglossning och genom att kartlägga när LH-koncentrationen är som högst kan man ta reda på när befruktning kan ske.

    Genom att ta ett test vid samma tid varje dag kan man se om det sker en ökning av LH. Detta genom att strecket för testzonen blir starkare och starkare. Först när det är lika starkt eller starkare än strecket för kontrollzonen är det ett positivt resultat, och man kan förvänta sig en ägglossning.

    Varje eftermiddag togs ett test. Alltid med ett svagt streck för testzonen. Efter en googling hade vi fått tipset att klistra upp varje teststicka på ett papper och skriva datum. På så sätt skulle man enkelt kunna se när det skedde en förändring i styrkan på strecket. Sagt och gjort. Dag för dag ökade antalet stickor på pappret. Någon dag ökade streckets styrka, för att dagen efter minska igen. Var och varannan dag skiftades mellan hoppet om att ägglossningen var på gång till osäkerheten kring varför styrkan minskade utan att nå kontrollzonens styrka. Tiopacket minskade snabbt och det stod klart vi behövde fler paket.

    Så fortsatte det fram till ägglossning på dag 52, 36 ägglossningstest senare. Efter detta var vi lite fundersamma över den långa cykeln som till slut blev 64 dagar lång, eftersom den vanligtvis borde vara runt 30 dagar. Samtidigt hade vi läst att menscykel kunde vara lite oregelbunden när man slutat med p-piller. Det var ju trots allt under lång tid jag tagit hormoner, så det var kanske inte konstigt att kroppen behövde tid. Och hoppet levde ju trots allt, vi hade tajmat ägglossningen.

    Mensen kom och en ny cykel var på gång. När denna fortsatte och fortsatte och fortsatte till dag 67 kunde vi inte längre skylla allt på de där p-pillren. Efter ett samtal med en fin vän som varit i samma sits hade vi ett nummer till en gynekolog.

    Någonstans här var projektet “skaffa barn” igång på riktigt. Ett projekt som bara börjat och som skulle lära oss otroligt mycket. Både om våra kroppar och om varandra. För om det finns något positivt med denna resa är det att banden mellan oss bara blir starkare och starkare för varje dag som går.

    10+