• Fördel med att ha berättat

    Måndag och ännu ett läkarbesök. Det är inte alltid lätt att få ihop alla dessa besök med både en jobbkalender, en privat kalender och en läkares kalender. Idag resulterade det i att vi fick klämma in ett besök på lunchen. Jag var ändå på kontoret i Malmö och det kändes onödigt att Andreas skulle köra hela vägen ner för ett besök på 10 minuter så jag var där själv.  

    Vi hade kick-off med min ena arbetsgrupp och skulle byta lokalisering under lunchen. Min fina kollega skulle ändå köra så hon körde mig till läkaren så det gick väldigt smidigt idag. Det är verkligen en av de mest positiva sakerna med att ha berättat på jobb. Det blir inte konstigt när jag ännu en gång säger att jag behöver gå iväg för ett läkarbesök, och i detta fall kunde jag till och med få hjälp att lösa logistiken.  

    Äggen hade växt som de skulle och det var många som var runt 20-21 millimeter. Så många att läkaren inte ens mätte alla. Som en extra boost för äggen bestämdes att jag skulle ta ytterligare 150 enheter Menopur när jag kom hem. Detta skulle kunna medföra lite magsmärta men det kan det ju vara värt om de fungerar. Jag blev även ordinerad att ta en ägglossningsspruta precis innan läggdags. 

    Väldigt nöjd över att ha hämtat ut ägglossningssprutan dagen innan, hoppade jag efter tio minuter in i min kollegas bil och kunde fortsätta min arbetsdag. Nu har vi gjort allt vi kan göra vad gäller den medicinska denna cykel. Nu får kroppen göra sitt och vi får hålla tummarna att det går vägen. 

    6+
  • 50% extra i ren förhoppning

    Efter 3 dagar med Menopur var förväntningarna och förhoppningarna höga. Hur många millimeter skulle ägget, eller äggen, ha växt? Hur många skulle det vara? Skulle det vara många stora? 

    Jag gissade på 15 millimeter. I den gissningen ska jag väl säga det låg en stor del förhoppning. Hur realistiskt det var det vet jag inte, men jag hoppades. Tänk om jag kunde hoppas och önska så mycket så att det skulle ploppa fram ett stort och fint ägg som ville bli befruktat? Så det var lika bra att hoppas högt. 

    Det visade sig att det var ett ägg som var 12 millimeter och 2 ägg som var 10 millimeter. Man får väl se det som att jag la på 25-50% i ren förhoppning.  

    Ordinationen blev därefter ytterligare två dagar med Menopur för Izabella, så att de ägg som hade växt till sig skulle fortsätta utvecklas.  

    Två dagar senare var det så dags igen. En fantastisk läkare ordnar så att vi kan komma ner på en söndag.  

    På ett sätt får vi säga att vi är lyckligt lottade som har den kontakten vi har med vår läkare, och att han är så fantastisk på att ställa upp för oss.  

    Jag hoppades idag på minst 18 millimeter. Realisten i mig hade nog kommit in och tryckt ner det annars ännu högre måttet.  

    Två ägg på 17 millimeter och en glad läkare! Det här kommer bli bra sa han! Vi skulle köra vidare med att ta en spruta till och återbesök imorgon måndag.  

    När vi ändå var i Malmö och skulle hämta ut mer Menopur passade vi även på att hämta ut sprutan för ägglossning, så att Izabella skulle slippa göra det själv någon av de närmsta dagarna.  

    Glada åkte vi hem. Glada för att det ser hoppfullt ut. Glada för att vår läkare är så positiv och glad för oss. Glada för att vi denna gång väldigt smidigt hittade medicinen vi behövde. 

    6+
  • Nu är vi igång! – Jakten på Menopur

    När Izabellas mens så äntligen (ja, äntligen. I det här fallet var det äntligen) kom efter drygt 7 veckor bestämde vi att vi ändå skulle börja försöka igen efter ”sommaruppehållet” och inte vänta en cykel till.

    Hon började med en tablett Letrozol dagligen i fem dagar, från cykeldag 4 fram till och med cykeldag 8. På cykeldag 9 gjorde vi ett besök hos vår läkare för att se hur äggen såg ut genom ultraljud. Någon gång då och då har vi turen att han håller till i sin mottagning i Helsingborg och vi får mycket närmare till honom. Den här gången var en sådan.

    Klockan 9 var vi inne hos honom. Äggen såg väldigt bra ut. Många små som vi känner har potential. Izabella blev ordinerad 3 dagar i rad med 150 enheter Menopur.

    Menopur är en spruta som inte är allt för vanlig, och inte allt för lätt att få tag på. Skulle det visa sig. Vi var snabbt klara hos läkaren och kom ut på stan innan alla apotek hade öppnat, men vi tog det som var öppet. Ingen Menopur.

    Apotekaren letade hos sina närliggande apotek men kunde inte hitta.

    Vi tog oss upp till sjukhuset. Vi tänkte att om det är något apotek som har så är det det. Men nä. Inte där heller. Det visade sig att det närmsta var i Malmö.  Han ringde apoteket i Malmö och la undan ett paket Menopur åt oss.

    Jag släppte av Izabella hemma och körde vidare ner mot Malmö. Hann hitta en parkering och gå ut och börja leta efter apoteket jag skulle till innan telefonen ringde.

    Det var apoteket. Som ville meddela att det hade blivit fel. Det fanns ingen Menopur hos dem.

    Letandet gick vidare.

    Hos nästa apotek berättade jag att jag var där för att hämta ut medicin åt min fru. Jag var beredd på att hon skulle svara tyvärr, vi har inte den på lager. Men döm om min förvåning och glädje att det faktiskt fanns ett paket Menopur.

    Med glada steg gick jag där ifrån och skickade bild på det stora fyndet till Izabella. Äntligen.

    Vid ett var jag hemma igen. Hur onödigt det än kändes så är det inget som är viktigare eller mer prioriterat än att verkligen hitta den medicin Izabella behöver. Och jag är så glad att jag får lov att hämta ut medicinen åt henne, så att hon inte behöver göra allt själv.

    Men nu är vi i alla fall igång med behandlingen för denna cykel.

    10+
  • Så var det att ha paus

    En sommar utan behandling har passerat. De första månaderna på flera år utan behandling och läkarbesök har passerat. Så hur var det egentligen?! Har vi kunnat släppa det? 

    Jag skulle nog vilja säga både och! Vi har njutit av att slippa planera om semestern eller middagar för att lyckas klämma in ett läkarbesök. Det har varit skönt att slippa hålla koll på mediciner som ska tas bestämda klockslag. Vi har druckit goda drinkar och vin och ätit charkuterier och råbiff utan att behövt tänka oss för.  

    Vi skulle nog dock ljuga om vi sa att vi släppt det helt. Och helt ärligt, hur skulle vi ens kunna släppa det helt? Inte bara för att det varit vår vardag i flera år utan för att det är något som hela tiden gör sig påmint. Sommar betyder tunnare kläder och badkläder på stranden. Stora magar har synts tydligt överallt. Detta har många gånger påmint oss om det som inte blev något för oss. Om allt gått som det skulle hade jag varit en av dem som låg på stranden med en höggravid mage i vädret.  

    Vi har under pausen även passerat det datum som skulle varit planerat födelsedatum för det som skulle blivit vårt barn. Det var lättare än förväntat även om det så klart kändes lite extra när barn föddes runt detta datum, och vi står kvar på ruta ett.  

    Och även om vi inte kunde låta bli att försöka tajma det som borde varit en ägglossning, (för ja, även om vi har haft paus i över två månader hann vi bara med en enda lång cykel.) har vi njutit av vår välbehövliga paus. Nu är dock pausen över och vi har gått in på vårt tredje år med behandlingar. I nästa inlägg kommer vi uppdatera er om denna månads behandling! 

    5+
  • Att ta en paus

    Hur kan man ta en paus i att försöka uppfylla en av sina största drömmar? Hur tar man beslutet att inte ens försöka?  

    För ett drygt år sedan kunde jag inte överhuvudtaget förstå hur någon kunde ta en paus frivilligt. Hur kan man inte vilja ge varje månad en chans? Då, och även idag, led jag med dem som tvingades ta en paus över sommaren eftersom kliniken de var på höll sommarstängt. 

    I juni var vi väldigt hoppfulla, precis som alla andra gånger tidigare. Vi var på ett läkarbesök gemensamt när vår läkare nämner att vi borde ta en paus över sommaren. En klump bildades i magen när han nämnde det. En paus? Ska vi ta en paus? Varför? Ska du åka bort? Var ska du hänn? När kommer du tillbaka? Eller va? Varför? Ska vi? Paus?  

    Det lät helt orimligt när han sa det. Inte kan vi pausa från det här. Vad gör man ens när man inte springer på läkarbesök stup i kvarten? Efter över 24 månader med konstant behandling och läkarbesök har detta blivit vår vardag och det är nästan svårt att tänka sig hur livet såg ut innan. Detta som är en del av varje steg vi tar, skulle helt plötsligt pausas.  

    Efter några veckors fundering och efter att även den hoppfulla cykeln slutade negativt var det nog faktiskt precis vad vi behövde. Eller i alla fall jag. För även om Andreas såklart påverkas otroligt mycket psykiskt, är med på många av läkarbesöken och är fantastisk på att påminna om medicin kan vi inte komma ifrån att det är jag fysiskt som måste vara med hela tiden. Det är min kropp som får ta emot alla hormoner och läkemedel och det är även jag som får leva med biverkningarna, även om jag tack och lov varit ganska förskonad från dessa.   

    Och någonstans där kändes det helt rätt. 

    Vi beslöt oss för att koppla bort allt som hade med läkarbesök och medicinering att göra. Vi skulle därmed få en sommar där vi slapp passa läkartider och ställa om semesterplaner. Läkartiderna och kroppens tidschema stämmer allt för ofta inte alls överens med ens egna planer som satts sedan tidigare. Vi skulle få slippa hålla koll på mediciner och vilka tider de skulle tas. Vi skulle slippa fundera över om cykeln slutade positivt eller negativt. Slippa räkna ner dagarna till att få svar. Slippa besvikelserna när det inte går. Vi skulle ha en sommar där jag kunde ta ett glas vin utan att ha dåligt samvete för att det kanske på något sätt skulle påverka fertiliteten. Vi skulle helt enkelt ha en sommar utan några måsten.  

    Vad händer nu?

    Nu börjar kvällarna bli mörkare och kallare. Semestern känns mer och mer avlägsen och vardagsrutinerna börjar falla tillbaka. Planen är därför att vi nu återgår till att försöka. I november har det gått ett år sedan graviditeten och vår läkare kan skicka en remiss till IVF. Förhoppningsvis är kön kort och vi får sätta igång snabbt. Även om november känns som en bit bort och vi är väl medvetna om att IVF inte är 100-procentigt känns det skönt att ha en plan. Vi har något att förhålla oss till och kan se en plan framåt.  

    Nu håller vi tummarna för att kroppen har “nollställt sig” efter en sommar utan några tillsatser och reagerar bra på medicineringen. 

    7+