• Pussla med schemat – Del 1

    Vad gör man när mensen kommit och man snabbt kan räkna fram att kommande period av medicinering, behandling, undersökningar, läkarbesök och uthämtning av medicin kommer bli helt katastrofalt svårt att genomföra? 

    Några dagar som är extra viktiga i cykeln är cykeldag 4. Då måste Izabella ha tillgång till Letrozol för fem dagar.  

    Nästa dag som är viktig är cykeldag 9. Då måste Izabella vara på läkarbesök för att följa upp hur äggen utvecklats i inledningen av cykeln med hjälp av letrozol.  

    Efter det blir det svårare. Då bestämmer läkaren efterhand hur medicineringen ska se ut beroende på hur äggen reagerar på behandling. Är det en dag, två dagar eller tre dagar längre fram? Ingen vet förrän där och då.  

    Sedan pågår det så i X antal dagar. Som till exempel under senaste behandlingen. Då var det Menopur i 3 dagar följt av läkarbesök, 2 dagar till och sedan läkarbesök, 1 dag och läkarbesök och sedan 1 dag till och läkarbesök följt av ägglossningsspruta. 

    Inför kommande cykel vet vi att det är jättesvårt att få ihop det. Vi har bokat en helg i Göteborg sedan ett bra tag tillbaka, med familjen. Vi har även bokat in en kväll med några vänner där uppe. Detta inträffar denna cykel över cykeldag 8 till och med 11. Izabella är sedan på konferens över cykeldag 13 till och med 16. Det vill säga samtliga dagar som vi under de senaste cyklerna varit hos läkaren.  

    Kommer vi behöva stå över kommande cykel?

    Vi ringde därför vår läkare för att förhöra oss om våra möjligheter att behandla denna cykel. Vi vill absolut inte göra något som kan äventyra Izabellas hälsa, och med tanke på att det är hormoner hon stoppar i kroppen vill vi gärna göra det kontrollerat. Inte inte på frihand utan möjlighet att följa upp..  

    6+
  • Inte denna gång heller…

    Vi hade verkligen hopp om denna gång eftersom behandlingen påminde så mycket om den behandling som vi gjorde när vi blev gravida. Det var många ägg. Och stora ägg. Vi tog nästan identisk dos medicin och cykel var lika lång. Men det ville sig inte denna gång heller och man kan ju inte annat än fundera på vad som hände då det gick. Vad var det vi gjorde då och vad har vi aldrig lyckats återskapa?

    Det känns som att vi provat det mesta nu. Vi har tagit lite hormoner. Vi har tagit mycket hormoner. Vi har försökt utan några hormoner alls. Låtit kroppen vila mellan behandlingar. Kört på med behandling efter behandling. Vi har provat med Gonal-f. Vi har provat med Menopur.  

    Var det bara en på miljonen att det gick den gången eller vad är det egentligen som gör att en befruktning lyckas eller inte? Ibland känns livet helt enkelt bara så orättvist. Samtidigt som någon blir oplanerat gravid och gör abort väntar någon sitt tionde barn. Och här står vi kvar och kämpar med mängder av behandlingar. Men det är väl detta som är livet. Upp- och nedgångar och massor av händelser som vi inte kan styra över. Och mitt i allt har vi trots allt varandra och vi är friska i övrigt. Man kan helt enkelt inte få allt och det gäller att njuta av det man faktiskt har!

    4+
  • Tidigt graviditetstest

    Vi har mer eller mindre kommit överens om att vi inte bryr oss om att ta tidiga graviditetstest. Det enda som kan hända är att vi blir osäkra. Är det negativt kan det ändå vara ett positivt längre fram. Det kan bara vara så att hCG-hormonet som ger utslag på graviditetstestet inte är högt nog tidigt. Därför känns det inte meningsfullt att ta tidiga graviditetstest.  

    Men den här gången var det annorlunda. Vi var nyfikna och vi var väldigt hoppfulla, för att inte säga säkra. Säkra på att det den här gången skulle vara positivt. Jag har fått känslan av att Izabella upplever det annorlunda och reaktionen på behandlingen känns bra denna gång. Allt pekar helt enkelt på ett positivt test. Så vi tog ett tidigt graviditestest från Clearblue, som ska kunna detektera graviditet så tidigt som sex dagar innan missad mens.

    Jag vet inte om det hade varit bäst att fortsätta vara ovetandes och hoppfulla eller nu osäkra och lite mer neutralt negativa i vår förväntan.  

    Det blev ett negativt test.  

    Jag är dock så pass säker på att det kommer fungera den här gången så jag var ytterst tveksam till att graviditetstestet verkligen visade ingenting. Jag vände och vred för att se om det verkligen inte fanns en strimma av en positiv linje. Men nja, jag fick anstränga mig för att övertyga mig själv om att där eventuellt var ett streck.  

    Clearblue tidigt graviditetstest
    När jag tagit bilden och tittade på den insåg jag att det var ännu svårare att övertyga mig om att där var ett streck.

    Men än är hoppet inte över. Det finns trots allt lite chans att det helt enkelt bara är så att hormonet just nu är för lågt för att detekteras. Nu hoppas vi att kroppens signaler på att det skulle vara annorlunda stämmer och att det tidiga graviditetstestet bara var missvisande. 🙂

    5+
  • Att flyga med kylväska och sprutor

    Vi har i ett tidigare inlägg berättat om när vi lyckades tajma två läkarbesök i en cykel så vi kunde vara iväg på en weekend i London under en behandling. Vi slutade det inlägger med en liten cliffhanger när vi sa att vi i ett annat inlägg skulle berätta hur resan dit med medicinen gick. 

    Planen var att jag var och jobbade i Malmö, gick på mitt läkarbesök, hämtade upp medicinen och hoppade på tåget till Kastrup på Triangeln. Andreas jobbade i Helsingborg och tanken var att han skulle ta med en kylväska och hoppa på tåget mot Kastrup. Ganska enkelt kan tyckas men hela planen och behandlingen höll faktiskt på att skita sig redan innan vi ens kommit iväg. Som vanligt hade jag problem att få tag i medicinen. Första apoteket hade inte medicinen men det visade sig att apoteket precis vid Triangel skulle ha den. Jag cyklade därför tillbaka till mitt jobb, lämnade cykeln och jobbade den sista timmen innan jag i god tid loggade ut.  

    Därefter gick jag bort till apoteket och det var såklart några före mig. Tiden gick men kön blev inte kortare. När det var en kvar före mig, och den som stod framme hos apotekaren hade stått där ett bra tag utan att det började kännas som de började bli klara, började jag bli väldigt stressad. Det var nu inte alls lång tid till tåget skulle gå. Jag gick därför fram till pensionären som satt helt lugnt och väntade, som hade numret innan mig och berättade att jag var tvungen att få med mig denna medicin. Men att jag skulle med ett tåg till flygplatsen om mindre än tio minuter och frågade därför snällt om jag kanske skulle kunna få gå före henne i kön. Svaret blev: “Jag har faktiskt också mycket att göra och har inte tid att vara här hela dagen.” Lite snopet sa jag snällt okej samtidigt som stressen växte i mig. En annan apotekare måste sett mitt stressade utryck för när pensionärens nummer ropades upp öppnade hon en kassa till och jag fick min medicin. Med påsen i högsta hugg och med resväskan flygande efter mig sprang jag sedan till tåget och hann precis med det.  


    Väl framme på flygplatsen kom vi fram till säkerhetskontrollen. Vi sa direkt till att vi hade kylväska och flytande medicin med oss och fick ställa oss vid sidan och öppna den. Vi hade laddat upp med alla papper vi läst på nätet skulle vara bara att ha med. Det var allt ifrån bipacksedel, läkarjournal och utdrag från läkemedelsjournalen. När säkerhetspersonalen började titta i papperna kunde de inte hitta någonstans där det stod att den skulle förvaras kallt. Vi blev lite nervösa även om vi var säkra på att det stod någonstans eftersom vi läst det tidigare och för att den faktiskt ska förvaras kallt. Det var bara att börja bläddra i den ganska långa bipacksedeln. Efter en stund hittade vi det och fick komma igenom.  

    Ett lite roligt sidospår i det hela är att vi i ett fack i kylväskan hade en vinöppnare. En sådan med kniv och hela köret som de helt missade i jakten på texten i bipacksedeln. Detta insåg vi först när vi kommit fram till London och för att inte bli tvungna att lämna bort den i säkerhetskontrollen på vägen hem fick den bo kvar hos våra kompisar i London.

    Detta var snart två år sedan. Det var ungefär 3 personer som visste om att vi aktivt försökte bli gravida. Nu skulle vi bli tvungna att berätta för en fjärde. Vi behövde ju faktiskt lägga in sprutor i hennes kyl. 

    5+
  • Alla dessa biverkningar

    Inte nog med att jag ska komma ihåg att ta alla mediciner. De medför även en del biverkningar. Ur det avseende är dagarna efter mensen, när mensvärken försvunnit, de bästa dagarna. Då behöver jag varken tänka på att några sprutor ska tas eller är speciellt påverkad av biverkningar.

    Jag tänkte i alla fall berätta lite om de biverkningar som jag upplever av medicinerna. Det är ju så klart högst individuellt hur man påverkas och detta är hur jag upplever det.  

    Vi börjar med de läkemedlen jag tar för att äggen ska växa. Oftast Menopur men jag har även tagit Gonal-f flera gånger. Båda dessa tas som sprutor och förutom att det såklart sticker till när jag tar dem kan de svida en del i sticket efteråt. Jag upplever att Menopur svider lite mer än Gonal-f men det brukar lägga sig ganska fort. Hur de känns upplever jag beror på var man träffar när man tar sprutan. Ibland kan jag känns direkt när jag tar den att det kommer göra ont ett tag efter.

    Några gånger, dock väldigt få, har jag lyckats träffa vad jag tror är ett blodkärl och då kan det se ut så här några dagar efter. Kan meddela att jag då tar resten av sprutorna på andra sidan… 

    Förutom själva sticket upplever jag att jag blir svullen och öm över magen. Det beror på att det ofta är lite fler ägg som växer än vid en vanlig cykel. Även brösten kan bli väldigt ömma.  

    Jag har aldrig påverkats speciellt mycket psykiskt av hormoner och upplever att jag inte påverkas av det så mycket under behandlingen heller. Men det kanske Andreas kan svara bättre på, vi kanske har helt olika syn på detta… 😉

    En av de mer signifikanta biverkningarna är tröttheten. Det är dock svårt att veta vilken av medicinerna det beror på då det är en uttalad biverkning för många av dem. Jag upplever i alla fall att jag blir extra trött när jag tar Prednisolon, som är ett kortison. Av denna upplever jag även att jag blir svullen. Då inte endast över magen utan över hela kroppen vilket beror på att kroppen samlar på sig vätska när man tar denna medicin.  

    En medicin med tråkiga biverkingar, eller det kanske inte är en direkt biverkning egentligen men som jag tycker är jobbig är Lutinus. Alla som någonsin tagit Lutinus vet nog precis vad jag ska ta upp nu. Lutinus är en vaginal tablett som jag tar efter ägglossning fram till mens, eller om vi skulle lyckas bli gravida under första delen av graviditeten. Den tas två gånger om dagen och det blir orimligt kladdigt av den. Under hela dagen går man runt med en kladdig och äcklig känsla och precis när det börja lägga sig ska nästa tablett tas. Helt hopplöst och kanske därför den jobbigaste av alla mediciner.  

    Jag har vid ett tillfälle råkat ut för en lite allvarligare biverkning. Det var under en cykel då väldigt många ägg växt och jag råkade ut för en så kallad överstimulering. Magen svullnade upp otroligt mycket och jag gick från en platt mage till att se ut att vara i sjunde månaden. Det gjorde väldigt ont i magen och inga kläder gick att få på. Detta resulterade i några dagars sjukskrivning innan jag kunde gå tillbaka till jobb igen. Den sista frågan jag ville få var om jag var gravid så väl tillbaka på jobb försökte jag gömma mig i pösiga kläder.

    Några dagar hemma kändes dock som en liten uppoffring när en överstimulering kan leda till att man behöver bli inlagd på sjukhuset.   

    Jag till vänster ca 10 dagar efter ägglossning och svullnaden är, tro det eller ej, på väg tillbaka. Jag till höger är drygt 2 veckor senare.

    Kort sagt upplever jag några biverkningar men efter att ha läst bipacksedeln till de olika medicinerna känner jag att det skulle kunna varit så mycket värre. Så på det stora hela, med tanke på hur mycket mediciner det är, är det inte så farligt. 

    9+