När hjärnan hinner ikapp hjärtat

Ibland kommer den där känslan och insikten över mig. Jag inser hur länge det är vi hållit på med det här. Det känns som ett slag i magen och en märklig ilning går genom kroppen. Det kanske kan tyckas märkligt att jag blir överraskad av det eftersom vi lever med det hela tiden. Men kanske är det just det. Det har blivit vår vardag och en ganska naturligt onaturlig del av vårt liv. Vi springer på, månad efter månad, lite som på rutin. Såklart alltid med hoppet uppe och hjärtat i högsta grad involverat. 

När insikten kommer är det som att hjärnan hinner ikapp. Ofta är det en händelse som sker eller en tanke som slår mig som sätter perspektiv på det hela. Det kan vara det faktum att mitt frikort tar slut inom några dagar. Jag kommer snart ha avverkar två hela år med frikort. Eftersom vi försökte ett tag innan vi gick till en läkare och att vi inte tog så mycket medicin i början av behandlingen, kommer insikten om hur lång tid som passerat.  

Det kan även vara för att vi börjar fylla vår andra behållare för nålar och sprutor. Eller det faktum att datumet för när vi kan skicka en remiss till ivf kliniken närmar sig. Det innebär att det gått ett helt år sedan vi fick det där pluset på stickan som sen blev ett missfall.  

Eller så beror det på att de som blev eller var gravida eller hade nyfödda barn när vi började försöka, nu väntar eller har fått sitt andra barn. Om vi hade blivit gravida direkt hade vi kunnat haft en nästan tvååring här hemma. Och vem vet, kanske hade vi också väntat vårt andra barn då. 

2+

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *