Att ”tvingas” berätta

Vi har i ett tidigare inlägg berättat om vår resa till London där vi hade några nervösa minuter både på apoteket och i säkerhetskontrollen på flygplatsen. Nervositeten var dock inte riktigt över bara för att vi landat.  

Vi var i ett tidigt skede av vår behandling och jag har för mig att det var andra eller tredje behandlingen som vi genomförde med sprutor. Vi hade ännu inte berättat att vi försökte skaffa barn och än mindre att vi genomförde en behandling eftersom vi inte kunde få barn själva. Det faktum att vi skulle spendera en hel helg borta med mediciner som behöver ligga i en kyl, gjorde det lite svårt att inte berätta. För hur konstigt skulle det inte vara om vi bara smög in en spruta i kylen och vår kompis skulle plocka ut något. Lite svårt att snacka bort måste jag medge.  

Vi skulle helt enkelt bli “tvungna” att berätta. Jag väljer att sätta tvungna inom citationstecken för det kändes inte som ett direkt tvång utan snarare kanske ett bra tillfälle att få en anledning att berätta för en nära vän. I detta stadie hade vi, eller kanske framför allt jag (Izabella), en tanke om att det snart skulle gå och att vi på ett kul och spektakulärt sätt skulle få berätta för alla att vi skulle bli tre. Mer om varför vi inte berättade tidigare kan ni läsa i detta inlägg där vi går genom vår egna tankar kring att berätta eller inte berätta.   

Även om det är en av mina absolut bästa vänner som jag delar i princip allt med, kändes det lite nervöst när stunden närmade sig. Hur berättar man egentligen en sådan sak? Vi hade ju knappt några svar alls vid detta tillfälle (och har egentligen inga fler svar idag, endast en massa erfarenhet) och viste inte ens själva vad vi kastats in i.  

”Jag bara säger det”

Jag bestämde mig för att bara säga det. Vi hade en kort stund i lägenheten innan vi skulle ge oss in till centrum. Min vän stod i badrummet och då bara sa jag det. “Vi försöker bli gravida men kan inte bli gravida på egen väg. Jag tar nu mediciner som behöver ligga i kylen och skulle därför behöva låna den.” Jag vill minnas att vi fällde några tårar och kramades. På vägen in till centrum pratade vi om barnlöshet och som de flesta vi stöter på känner alla någon som varit barnlös så ämnet var inget nytt för vår vän heller.  

Helgen fortlöpte som nästan vilken weekend som helst. Det enda som kunde ge en antydan till vår barnlöshet måste varit det faktum att när alla andra hade med sig dricka till hemmafesten hos vår vän, hade vi med oss sprutor.

2+

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *