• Ett stabilt ägg

    Helgen i Göteborg har varit underbar. Trevligt besök hemma hos vänner på torsdagen. Härlig middag ute på stan med vänner på fredagen. Detta följdes upp med en heldag med familjen på spa, en runda på stan och den mest fantastiska köttmiddagen ute på restaurang på länge.  

    Det var nog precis en sådan helg vi behövde. Vi avslutade helgen med att köra inom ett soligt Kungsbacka och deras Outlet. Vilken helg!

    (Guuuud vad skönt att få släppa det helt och koppla av. Skulle man kunna tänka här. Men nja. Izabella fick som vi berättade i förra inlägget ta två sprutor varje dag.)

    Åter i verkligheten inledde vi veckan vid ultraljudsmaskinen. Fortfarande ett stort ägg och det ser stabilt ut.  

    Pussla, pussla, pussla. Bara lös det.

    Nu fortsätter pusslandet i schemat och logistiken. Det märks mer än någonsin att barnlöshet är en stor avvikande del som vi försöker balansera med vår vardag. Något som vi varje månad trycker in mellan jobb, möten och den vardag som vi försöker få ihop. Det känns dock som att ägget fattade att vi denna månad inte har tid att springa på en massa läkarbesök för att se till så att det växer.  

    Nu sitter vi dock med en annan typ av problematik. Vi har ett stort ägg och en slemhinna som väldigt snart är redo för ägglossning. Det naturliga skulle vara att ta en ägglossningspruta imorgon och sedan ha sex. Det enda problemet är att Izabella ska åka på en fyra dagar lång konferens imorgon. För även om vi kan göra mycket med mediciner på konstgjord väg kan vi inte få in spermien utan att ha sex. Inte så länge vi inte gör en ivf.  

    Så hur ska vi då lösa det denna månad? Ska Izabella komma hem från konferensen. Ska jag hälsa på henne? Eller ska vi klara av att pricka in perfekt med ägglossning till hon är hemma igen?  

    Där satt vi hos läkaren med kalendern i högsta hugg. Hur mycket vi än bläddrade mellan dagarna var problematiken med logistiken ett faktum.  

    Kan vi kompromissa fram en lösning?

    Det bästa skulle vara om Izabella skulle kunna ta ägglossningssprutan sent på cykeldag 15 (näst sista dagen på konferensen). Det skulle innebära ägglossning cirka 36 timmar senare. 36 timmar från sent på cykeldag 15 skulle innebära att hon hinner avsluta sin sista konferensdag och hinna hem ungefär samtidigt som ägget börjar vilja lossna.  

    Nu gäller det bara att allt det teoretiska stämmer i praktiken också.  

    Vi beslutar tillsammans med vår läkare att ta en liten chansning – Vi har trots allt genomfört många behandlingar tillsammans nu och även om kroppen verkar reagera olika varje gång, kände sig vår läkare trygg med att gå lite utanför boxen. Vi blev ordinerade att ta en spruta om dagen i tre dagar som gör att ägget inte släpper. Dessutom ska vi addera Gonal-f, en medicin som gör att äggen växer, samma tre dagar. Den fjärde dagen (cykeldag 15) ska ägglossningssprutan tas.  

    Vi håller tummarna. Den här cykeln också.

    2+
  • Ett ägg i rekordformat

    Den åttonde dagen i cykeln är här och det var dags att köra den där timmen till Malmö i morgontrafiken. Det gick betydligt smidigare än planerat och vi var i Malmö i väldigt god tid. Så pass god tid att vi hann köpa en varm choklad innan läkarbesöket.  

    Det som den här gången gör oss väldigt glada, att det finns ett ägg som är väldigt stort, är också det som gör oss så konfunderad. Vad är det som gör att det ena gången utvecklas på ett sätt och att det den andra gången utvecklas på ett annat sätt?  

    Kroppen är bra märklig. Fantastiskt på ett sätt, men också så himla svår att förstå. Det finns medicin till det mesta och man kan hjälpa kroppen på traven med både det ena och det andra.

    Vi bokade ett återbesök till när vi är tillbaka från Göteborg efter helgen för att följa upp ägget. För den här gången är det bara ett ägg som växt. Precis som vår läkare föredrar det. Fram till dess tar Izabella sprutor för att få ägget att fortsätta växa, men också för att det inte ska släppa. Även om ägget var stort, så pass stort att det skulle kunna lossna vill vi att ägglossningen kommer senare så att slemhinnan hinner mogna.  

    Vi lämnade Malmö igen efter ett besök på sjukhusets apotek. För att få ihop logistiken med jobb tog Izabella dagens första möte i bilen på vägen hem. Några möten till och sedan vidare färd mot Göteborg.

    Denna cykel slår nog rekord i logistikproblematik! 

    2+
  • När hjärnan hinner ikapp hjärtat

    Ibland kommer den där känslan och insikten över mig. Jag inser hur länge det är vi hållit på med det här. Det känns som ett slag i magen och en märklig ilning går genom kroppen. Det kanske kan tyckas märkligt att jag blir överraskad av det eftersom vi lever med det hela tiden. Men kanske är det just det. Det har blivit vår vardag och en ganska naturligt onaturlig del av vårt liv. Vi springer på, månad efter månad, lite som på rutin. Såklart alltid med hoppet uppe och hjärtat i högsta grad involverat. 

    När insikten kommer är det som att hjärnan hinner ikapp. Ofta är det en händelse som sker eller en tanke som slår mig som sätter perspektiv på det hela. Det kan vara det faktum att mitt frikort tar slut inom några dagar. Jag kommer snart ha avverkar två hela år med frikort. Eftersom vi försökte ett tag innan vi gick till en läkare och att vi inte tog så mycket medicin i början av behandlingen, kommer insikten om hur lång tid som passerat.  

    Det kan även vara för att vi börjar fylla vår andra behållare för nålar och sprutor. Eller det faktum att datumet för när vi kan skicka en remiss till ivf kliniken närmar sig. Det innebär att det gått ett helt år sedan vi fick det där pluset på stickan som sen blev ett missfall.  

    Eller så beror det på att de som blev eller var gravida eller hade nyfödda barn när vi började försöka, nu väntar eller har fått sitt andra barn. Om vi hade blivit gravida direkt hade vi kunnat haft en nästan tvååring här hemma. Och vem vet, kanske hade vi också väntat vårt andra barn då. 

    2+
  • Att ”tvingas” berätta

    Vi har i ett tidigare inlägg berättat om vår resa till London där vi hade några nervösa minuter både på apoteket och i säkerhetskontrollen på flygplatsen. Nervositeten var dock inte riktigt över bara för att vi landat.  

    Vi var i ett tidigt skede av vår behandling och jag har för mig att det var andra eller tredje behandlingen som vi genomförde med sprutor. Vi hade ännu inte berättat att vi försökte skaffa barn och än mindre att vi genomförde en behandling eftersom vi inte kunde få barn själva. Det faktum att vi skulle spendera en hel helg borta med mediciner som behöver ligga i en kyl, gjorde det lite svårt att inte berätta. För hur konstigt skulle det inte vara om vi bara smög in en spruta i kylen och vår kompis skulle plocka ut något. Lite svårt att snacka bort måste jag medge.  

    Vi skulle helt enkelt bli “tvungna” att berätta. Jag väljer att sätta tvungna inom citationstecken för det kändes inte som ett direkt tvång utan snarare kanske ett bra tillfälle att få en anledning att berätta för en nära vän. I detta stadie hade vi, eller kanske framför allt jag (Izabella), en tanke om att det snart skulle gå och att vi på ett kul och spektakulärt sätt skulle få berätta för alla att vi skulle bli tre. Mer om varför vi inte berättade tidigare kan ni läsa i detta inlägg där vi går genom vår egna tankar kring att berätta eller inte berätta.   

    Även om det är en av mina absolut bästa vänner som jag delar i princip allt med, kändes det lite nervöst när stunden närmade sig. Hur berättar man egentligen en sådan sak? Vi hade ju knappt några svar alls vid detta tillfälle (och har egentligen inga fler svar idag, endast en massa erfarenhet) och viste inte ens själva vad vi kastats in i.  

    ”Jag bara säger det”

    Jag bestämde mig för att bara säga det. Vi hade en kort stund i lägenheten innan vi skulle ge oss in till centrum. Min vän stod i badrummet och då bara sa jag det. “Vi försöker bli gravida men kan inte bli gravida på egen väg. Jag tar nu mediciner som behöver ligga i kylen och skulle därför behöva låna den.” Jag vill minnas att vi fällde några tårar och kramades. På vägen in till centrum pratade vi om barnlöshet och som de flesta vi stöter på känner alla någon som varit barnlös så ämnet var inget nytt för vår vän heller.  

    Helgen fortlöpte som nästan vilken weekend som helst. Det enda som kunde ge en antydan till vår barnlöshet måste varit det faktum att när alla andra hade med sig dricka till hemmafesten hos vår vän, hade vi med oss sprutor.

    2+
  • Pussla med schemat – Del 2

    Hur gick då samtalet med läkaren?  

    Jag ringde eftersom Izabella satt i möte hela dagen.  Berättade läget och sa att vi behöver komma antingen på cykeldag 8 eller cykeldag 11.  

    Eftersom det är helt omöjligt att cykeldag 3 veta hur cykeldag 9 kommer se ut så är det ännu mer omöjligt att veta hur cykeldag 11, 13, 14 eller 16 kommer vara. Därför fokuserade vi på det första. Att få komma på ultraljud cykeldag 8.  

    Det blev ett bra samtal med läkaren. Izabella skulle börja ta Letrozol. Den här gången två tabletter dagligen i fem dagar (cykeldag 4-8). Sedan ska vi in på ultraljud för att kolla äggen på cykeldag 8 precis innan vi rullar iväg till Göteborg. En resa i morgontrafiken söderut en timme för att sedan köra norrut mot Göteborg känns inte så himla jobbigt när man helt plötsligt börjar känna att man kanske inte behöver spilla bort en hel cykel.   

    2+